Garva lagom

Garva lagom heter en utställning om skinn och skinnhantverk som arrangeras av länshemslöjdskonsulenterna i Gävleborg, Dalarna och Uppsala län. Just nu ställs hemslöjdade alster i skinn och läder ut på Hälsninglands museum i Hudiksvall.

En av utställarna är min goda vän SyUlla. Ulla var egentligen min svärmors granne och vän, det var genom svärmor som vi lärde känna varandra. Jag har alltid varit intresserad av hantverk så där har vi ett gemensamt intresse.

Av väl bevarade pälsar blir det snygga mössor och hattar i Ullas symaskin. Här ser ni Ulla i en persianhatt som hon har sytt av material från en isärsprättad och välbevarad persianpäls som ingen använde längre. Så mycket skinn som möjligt återanvänds. I SyUllas skickliga händer skapas vackra handväskor, hattar, sittlappar, armband, nyckelhållare, skinnkassar, pannband, ipadfodral, telefonfodral och mycket mer. Ofta, men inte alltid, används begagnat skinn av hög kvalitet som inte har blivit slitet sedan tidigare. Recykling när det är som bäst!

För några veckor sedan sydde Ulla det här snygga fodralet till vår surfplatta. Fodralet passar exakt på millimetern till plattan och är naturligtvis även fodrat.

Under november och december säljs en stor del av tillverkningen. De här vackra väskorna och fodralen, bland mycket annat, kan man köpa under julmarknaden i Österbybruk den 10-11 november, i Lövstabruk under 2:a advent och i Gävle (Gasklockorna) under 3:e advent.

Mirre flyttar in

Här är familjens nya medlem, han heter Mirre och har tagit över våra liv helt och hållet. Mirre har ett förflutet som vi inte vet så mycket om. Han dök upp hos en av våra grannar för några månader sedan och försökte flytta in där. Vår granne har tyvärr inte möjlighet att ta hand om honom. Efter att ha pratat om katten och hört sej för så blev det napp hos oss.

Vi hade precis börjat prata om att nog vore det trevligt med en katt. Vår dotter älskar alla djur (åtminstone de som har päls och fyra ben). Men vi hade inte trott att det skulle gå så fort. Vi kanske skulle köpa en kattunge till våren eller så...........Nu fick vi en fullvuxen katt inom loppet av en vecka. Vi har kontaktat polisen för att kontrollera om det finns någon som saknar honom, han har ingen märkning och ingen i grannskapet verkar känna igen katten. Så numera bor han hos oss, för gott hoppas vi.

Han är en guldklimp till katt. Han har hur mycket tålamod som helst och ligger helst i TV-soffan med resten av familjen eller i sin egen korg. Nu känns det som om vi alltid har haft honom här hos oss.

Han är en herre in sina bästa år, ungefär 5 år gissade veterinären som besiktade katten. Nu är han märkt och vaccinerad. Vi har medicinerat mot öroninflammation och skabb. Han vill helst vara inne och sova eller äta, utelivet verkar han ha fått nog av. Han är rumsren, lirkar upp dörrar som ingenting och kliver i fönstren utan att riva ner en enda grej. Vi har dessutom fått stans coolaste katt, han är inte ens rädd för dammsugaren. Just nu ligger han bakom min rygg och drömmer sköna drömmar, det rycker lite i hans morrhår och han gnyr lite i sömnen.

Nu känns det väldigt bra att ha kunnat ta hand om Mirre och veta att han inte behöver driva omkring helt på egen hand under vintern som kommer. Vi fick en ny familjemedlem som är både barnvänlig, klok och sansad. Det kunde inte ha blivit bättre.

Turkos i tiden

Nog är det väl underligt hur tycke och smak kan förändras. Vad ögat uppfattar kan i allra högsta grad påverkas av hur synintryckes tas emot och behandlas inne i huvudet. Vad eller kanske vem är det som styr just de intrycken?

För några år sedan hade jag målat om den här vackra lilla hyllan innan den åkte upp på den kaklade köksväggen. Nu är jag så glad för hyllan och tycker att den är som ett litet smycke där på väggen. Den har originalfärg i mörkt rött, det kan man skönja på vissa ställen. Sedan har den fått en underbar ljus turkos färg, kanske någon gång på 80-talet?

Jag har inte haft någon ordning på grytlocken i vårt nya kök. De har legat och skramlat i lådor och jag har irriterat mej mer och mer på att de gör just det. Förra helgen åkte vi till Österbybruk på säsongens sista auktion. De har alltid trevliga auktioner där med varierat och bra utbud. Om du är en sakletare ska du absolut besöka någon av deras auktioner. När jag fick syn på hyllan var det kärlek vid första ögonkastet. För 40 kr blev den min och nu ska vi inte skiljas åt på väldigt länge.

Ha en trevlig helg (kanske med lite sakletande på någon auktion) hälsar Moa

Toscatårta rapid

Överraska med en god kaka till helgen. Här kommer ett recept som är lätt och snabbt och resultatet blir säkert uppskattat.

Jag använder en sockerkaksform diameter 21 cm. Sätt ugnen på 180 grader. Smörj formen med smör och ströa med riven kokos eller ströbröd.

Recept mjuk kaka:
2 dl vetemjöl
1,5 dl strösocker
1 tsk bakpulver
1 msk vaniljsocker
75 g smält smör
2 st ekologiska ägg
ev några droppar bittermandelolja

Recept glasyr:
50 g smör
1 dl strösocker
2 msk mörk sirap
2 msk grädde eller mjölk
1 msk vetemjöl
100 g ( ca 1,5 dl ) hackad mandel eller mandelspån

Så här gör du kakan: Smält smöret i mikron och låt det svalna. Rör försiktigt ned de två äggen i det avsvalnade smöret. Vispa inte!. Blanda alla torra ingredienser i en bunke och rör om. Häll över smör- och äggblandningen i bunken och rör försiktigt om så att allt blandas väl. Vispa inte! Häll över smeten i sockerkaksfomen och ställ in den i ugnen på nedersta falsen. Grädda kakan ca 28 minuter eller tills den precis gräddat ihop.

 Kolla när kakan släpper från formen i ugnen. När kakan liksom "krymper" i formen då har den gräddat färdigt (se bilden).

Medan kakan gräddas i ugnen gör du toscaglasyren:
Smält smöret i en liten kastrull. Rör ned resten av ingredienserna UTOM mjölet. Låt allt smälta och blandas till en varm smet. Koka inte! Rör försiktigt ned mjölet, jag använder en tesil för att undvika att få mjölklumpar i smeten. Koka inte glasyrsmeten, om du gör det blir den tjock och stelnar inte riktigt. Rör ned mandeln i glasyrsmeten.

Öka värmen i ugnen till 225 och slå på övervärme.

Ut med kakan från ugnen och bred (eller häll) över den varma toscaglasyren på kakan. Flytta gallret till den mittersta falsen eller ännu högre (om det går) i ugnen och ställ in kakan igen. Nu ska glasyren gräddas så att den blir krispig och knäckigt god. Det ska bubbla i glasyren. OBS! detta moment tar bara några minuter pga den höga värmen, passa kakan hela tiden. När glasyren fått brun fin färg tar du ut kakan och ställer den att svalna. Klart!

                                Avnjutes i gott och glatt sällskap. Trevlig fikastund önskar jag alla!

Kära dagbok

Jo, jag skriver dagbok. Har gjort så i större delen av mitt liv. Jag började redan i 10-års åldern med små noteringar och har sedan fortsatt med längre och kortare uppehåll beroende på hur livet i övrigt har sett ut. Många av mina gamla dagböcker har jag sparat. Vilken guldgruva de är. Jag glömmer så fort och lätt. Men då finns anteckningarna där och kan påminna.

Just nu har jag börjat på en ny dagbok som min man köpte till mej i somras. Den har ljust grå blad med vita linjer i. Det är behagligt att skriva i den. Annars brukar jag föredra olinjerade blad. Det är en glädje och faktiskt lite "terapi" att skriva av sej både stort och smått.

Igår skulle jag kolla hur det var med en släktings födelsedag ifjol. Där fanns mycket riktigt noteringarna som jag letade efter i dagboken. Men det fanns så mycket mer också, jag hade skrivit ner hur lillans potträning fortskred för ett år sedan. Tänk att det är bara ett år sedan hon slutade med blöjor. Nu känns det som att det var väl flera år sedan...............

Så där kan man hålla på att kolla, "Hur var det nu". Men främst använder jag skrivandet för att bearbeta det som händer här och nu. Om du inte redan har testat att skriva dagbok så vill jag peppa dej att göra det. Bloggskrivandet fungerar som en slags dagbok för många. Men det allra mest privata och personliga kanske inte hamnar på bloggen. Då är dagboken oslagbar. Den är bara för dej själv och ingen annan.

Lycka till med skrivarlivet hälsar Moa!

Fika med flirt

I helgen gjorde jag ännu ett serveringsfat. Jag hittade fatet på loppis och hade foten redan i ett av skåpen här hemma. Den finurliga figuren på fatet kunde jag absolut inte motstå. Fikat blir genast lite roligare med det här fatet.

Jag har tidigare skrivit om hur man gör serveringsfat genom att limma ihop porslinsfat och fot till fatet som ofta är en ljusstake, vas eller annat lämpligt föremål. Du kan läsa här hur man gör sitt eget serveringsfat.

Trevlig fikastund önskar jag !

Containerfynd

Har ni sett så liten och fin ! Här är mitt senaste fynd, upphittad i en sopcontainer. Hur kan man slänga någonting så fint och fullt användbart? Jag fattar inte. Men nu är den räddad till ett nytt liv. Nu bor den lilla lampan hemma hos oss och sprider verkligen både ljus och trivsel omkring sej.

PS Den rättmätige ägaren efterlystes innan räddningsaktionen inleddes. Ingen ville dock ge sej till känna. DS

Höstpynt

Regnet det bara öser ned, och jag är så blöt om skor och strumpor. Och jag är så trött på allt detta regnande. Hur kan det finnas så mycket vatten i luften?

I helgen hade vi uppehåll några timmar (jodå det händer). Jag travade ut i skogen för att se vad jag kunde hitta för att piffa till vår tråkiga trappa. Det var hög tid att slänga sommarblommorna nu och plocka fram ljung och andra höstväxter.

Jag tog en gammal äppellåda som fick hysa ljung och prydnadskål tillsammans med lite lav och lingonris. Taklöken får hänga med ännu en tid innan jag gräver ned dem i trädgårslandet för vinterförvaring.

 

 Lite trevligare blev det allt på trappan, det tyckte åtminstone min fyraåring som var med och hjälpte till.

Ha en riktigt fin första otobervecka hälsar Moa

I fyndlådan

Tänk vad man kan hitta när man egentligen letar efter någonting helt annat! Jag gick ut i magasinet och rotade i en av de ouppackade flyttlådorna (6 år sedan vi flyttade, hu!) Somliga säger att har man inte packat upp eller saknat sakerna inom ett år efter att man har flyttat så är det bara att kasta hela kartongen. Inte alls säger jag!

Döm om min förvåning när jag istället för en gryta hittade en handdukshängare som fyndades på loppis för länge sedan. Änligen, nu skulle jag få hänga upp vackra gamla kökshanddukar som bara låg undanstoppade för tillfället.

Nu hänger de här, på gaveln till diskbänken. Nymanglade och fina. Min mans mormors hemvävda, vackra handdukar. Jag gläds varje gång jag torkar disken (jo, jag lovar!). Och vilken tur att ingen av oss har lyssnat på de som vurmar för att fylla på våra sopberg.

PS Grytan som jag egenligen letade efter är upphittad även den. Ska koka lingonsylt till helgen. DS

Porslinsblomman

Nu blommar porslinsblomman i mitt arbetsrum. Varje år vid den här tiden gläder den oss med massor av porslinslika blommor och en nästan bedövande doft vid skymningen. Jag vet inte vilken sort det är, den ser inte riktigt ut som den gamla vanliga Hoya carnosa.

Min planta tog jag som skott av en planta som stod i ett fönster på en vacker kursgård där jag föreläste. Jag har hört sägas att blomskott ska man helst sno (tjyvskott) och absolut inte tacka för. Då blir plantan som vackrast och kraftigast. Jag vet inte hur det är med det men faktum är att just denna planta har varit väldigt livskraftig och rikblommande.

Under de 10 år som den har funnits i min vård har jag planterat om den endast en gång. Den står i en lerkruka med ganska kraftig, mullrik jord. Under sommarhalvåret vattna jag med växtnäring i vattnet varannan vecka. Poslinsblomman står i ett söderfönster där en markis skuggar under de soligaste dagarna. Min planta får ingen vintervila men lite mindre med vatten under vintern. Om du skulle vilja ha ett skott av min planta är du välkommen att höra av dej. Jag sprider gärna blomsterglädjen vidare.

Vindruvskörd

Tja, årets skörd av vindruvor är sannerligen inget att skryta över. I år blir allt odlat mindre än vanligt och mognar senare än normalt. Så även vindruvorna. Vi satte två vinstockar i det gamla växthuset för fem år sedan. Den ena gav blå druvor och den andra gav gröna. Sortbeteckningarna har kommit bort så tyvärr har jag ingen aning om vad de heter. Nu finns bara den ena kvar som ger blå druvor. Förförra vintern med temperaturer på drygt -30 grader i februari skadade vinstocken som bar gröna druvor.

I år hinner inte de blå druvorna mogna ordentligt om vi inte får en ovanligt varm oktober. Eller om vi helt enkelt kan hålla varmt i växthuset. Men det gamla växthuset är så glest och gistet så det blir nog mest att elda för kråkorna.

Under november är det dags att beskära vinrankorna. Som ni ser är det något som vi inte gör med någon större entusiasm eller auktoritet. Här är på tok för mycket bladmassa. Ovanan vid att beskära dessa växter gör att man tvekar. Då blir det hellre för lite än för mycket. Men jag kanske kan använda bladen att göra vindolmar av?

När vinrankorna har lövat av brukar jag lägga på lite kompost och det sista av gräsklippet från gräsmattan. Sedan blir det några extra givor kogödsel under sommaren när druvorna växer till. Vattnar gör vi sällan. Vår vinstock klarar sej med förvånansvärt lite vatten. Inför vintern brukar jag "bädda" med rejäla högar av torra löv runt vinstockens huvudgren.

Hur de smakar? Ganska syrligt, inte särskilt sött alls. Skulle sannolikt bli gott vin om vi hade lite större mängder av druvorna.................

Renovering av gårdspumpen del II

Trots att jag har bloggat i snart ett års tid har jag fortfanade inte lärt mej att ta "före" bilder. Så tyvärr är gårdspumpen inte förevigad i det skick som den befann sej i när vi forslade hem den till oss, sitt nya hem.

Till dej som vill renovera en dylik "rostklump" kan jag bara säga: Räds icke. Om den inte är sönderrostad inuti och alla delar fortfanade finns kvar så är det ett klart genomförbart projekt.

Fota och dokumentera när du plockar isär pumpen så är det lättare när du sedan ska plocka ihop den igen. För oss tog det ca en vecka att renovera pumpen (torktider, inköp av reservdelar mm).

Det är naturligtvis en klar fördel att ha gott om utrymme för att få plats med allt som ska slipas och målas.

Reservdelar som slits måste bytas men det visade sej vara lätt att hitta nya. Vi köpte våra hos gårdspump.se.

Vattenröret mätte hela 5 m men kapades eftersom vi inte har haft problem med vattentillgången i vår gamla brunn.

Äntligen på plats! T o m de gamla bulthålen passade. Det här var det mest spännande momentet-att passa in och få ner alla bitar på plats. Tanken att brunnslocket faktiskt kunde rämna under all tyngden fanns där när vi kröp omkring för att passa in alla detaljer på rätt plats. Men vi slapp bada i brunnen............

Nu har pumpen gjort tjäns hela sommaren. Vi har kollat att det finns ett frostskydd, ett hål som dränerar vattenröret, så att det inte fryser sönder under vintern. Pumpen blir med andra ord kvar på brunnen och vi kan bara hoppas att det ska gå bra.

Boktips

Här kommer ett boktips till alla som intresserar sej dels för bloggande men även för företagande i den digitala världen. Jag är själv egenföretagare sedan 12 år tillbaka (med uppehåll för mammaledighet). Har sadlat om och bytt bana helt för att försöka hitta min nisch i den digitala världen. Ibland upplever jag att den digitala världen mest kan liknas vid en snårskog trots att jag är relativt datorvan sedan decennier tillbaka.

Nu har jag läst Digitalt entreprenörskap av Annakarin Nyberg och vill verligen rekommendera den till andra som kan ha intresse av den. Boken är välskriven och lättläst. Den analyserar och formulerar tankegångar som kanske inte är helt gängse när det handlar om företagande och datoriseringens möjligheter.

Tipset om boken hittade jag här hos denna bloggerska som även till viss del bidragit till  innehållet i boken. Trevlig läsning önskar jag er!

Gårdspumpen är på plats

På vår gård finns den gamla grävda gårdsbrunnen kvar. På brunnslocket finns ursparning för en gårdspump. Tyvärr har den ursprungliga pumpen gått förlorad med tiden. Kvar fanns bara hålet i brunnslocket. Med barn i huset är hålet i brunnslocket en ständig källa till oro. Där borde sitta en pump istället. Precis som det var från början.

Under flera års tid har vi letat efter en lämplig pump. Alternativet att köpa en nytillverkad har inte känts fullt så tilltalande. Vår livsfilosofi bottnar i att spara på vår miljö och återanvända så mycket som möjligt så långt det är funktionellt möjligt. Så tiden har gått i väntan på rätt tillfälle.

Tills vi var på gårdsauktion här i trakterna i somras. Jag hade siktat in mig på några vackra välhållna satsbord och en Carl Malmsten-möbel. Min man tog en titta-runt-runda i uthusen. Han kom snabbt tillbaka med en speciell glimt i ögonen. Han hade hittat en otroligt rostig gammal gårdspump. Totalt täckt av damm och ordentligt undanstuvad på logen trodde nog ingen att den skulle räddas undan sopcontainern.

Min man såg potentialen, vilket jag ska erkänna att jag själv inte riktigt gjorde där och då. Absolut ingen ville ha den där pumpen utom min kloka äkta man ;-) Som tur var motarbetade jag inte hans entusiasm utan drog på mej handskarna och hjälpte till att kånka upp alla delar (bl a 5 m järnrör) på släpvagnen efter en superkort budgivning.

Nu är den på plats! Efter åtskilliga timmar av slipning, rostskyddsbehandling, utbyte av utslitna reservdelar och målning står den nu här stolt på brunnen och skiner. Visst var det spännande att börja pumpa och höra hur röret för varje tag med hävstången gav dovare och dovare ljud ifrån sej. Vilken lycka och lättnad när brunnsvattnet äntligen strömmade ut ur pumpen. Nu behöver vi inte använda dricksvattnet för att vattna i trädgården.

Vi hittade en hemsida med webshop som finns på www.gårdspumpen.se som har varit till stor nytta för oss under renoveringen av pumpen. Här finns utförliga manualer och möjlighet att beställa nya reservdelar. Vi har bara goda erfarenheter av deras service. Den här reklamen får jag inte betalt för utan vill bara dela med mej av vår goda erfarenhet.

Tvåändsstickning

Nu kommer höstvindarna svepande. Av en slump upptäckte jag vintervantar som gör att jag (nästan) längtar efter några snöflingor som singlar. Så att jag kan dra på mej de sköna goa vantarna som håller mej varm om hela handen. Jag är nästan alltid frusen om mina fingrar och tår så varma vantar och sockar är ett måste. Fryser jag om fingrarna så känns det som om jag fryser hel och hållen.

De här godingarna är stickade i en teknik som kallas tvåändsstickning. Man stickar med två trådar vilket gör tvåändsstickningen betydligt långsammare än den vanliga. Med två trådar blir emellertid resultatet ett tätare och varmare alster, samtidigt som tekniken inbjuder till fler olika möjligheter till mönstervariationer.

Om du skulle vilja ha ett par handstickade vantar av just den här modellen så har jag lagt ut ett par till försäljning i min webshop. Klicka här för att komma till min webshop.

Smultronsommar

Det blev en riktigt lat sommar. Eller kanske snarare en sommar med tid för eftertanke och reflektion. Jag behövde det.

Jag har fått tid till att utvärdera min verksamhet, tid till att tänka över om jag gör rätt saker i rätt ordning och om siktet är rätt inställt. Nu har det mesta ramlat på plats och det är en stor lisa för själen.

Trots att jag dansade soldanser mest hela tiden så fortsatte det att regna nästan varje dag. Ändå har vi haft en sommar som nu i minnet känns som en sommar med guldkant. När min syster hälsade på hos oss plockade vi 3 liter smultron. Jag och min syster har växt upp vid Polcirkeln. För oss var det lyx om man hittade 3 dl smultron under en hel sommar när vi var barn. Då förstår ni känslan inför detta överflöd som förunnades oss i år.

Det mesta åt vi upp genast. Men lite smultron har jag fryst in. Smultronen lades ut på ett fat och fatet ställdes in i frysen. När bären var frysta lade jag dem i en lagom stor burk tillbaka i frysen (tar mindre plats på det sättet). När det är dags att äta upp de rara bären häller jag upp dem direkt som dekoration innan de har hunnit tina. Det blir snyggt på tårtan, cupcakes, pajen eller vad det nu är som ska dekoreras.

Lata dagar

Nu börjar den, sommarens ledighet. Lillan och jag åker upp till Polcirkeln för att hälsa på nära och kära nästa vecka. Jag antar att det viktigaste att packa ned i resväskorna är regnställ och fleectröjor. Inte så upplyftande men realistiskt. Vi reser tillbaka efter en vecka med min syster i sällskap. Hon stannar hos oss några dagar och jag tänker verkligen dansa alla solskensdanser som jag kan för att vädret ska bli högsommarvarmt just då.

Sedan kommer goda vänner på besök, vi har inte setts på länge så det ser vi fram emot allihopa. När alla besökare har gett sig av till andra destinationer ska vi ta tag i sommarens att-göra -lista. Vi har fönster som ska skrapas och målas om och ett lusthus som ska byggas och målas och inredas.

Om allt går som planerat hoppas jag att jag har stoff till många blogg-inlägg om fönster och byggnation under sommaren som kommer. Dagarna kanske inte blir så värst lata men förhoppningsvis fyllda av lustfyllt arbete och givande samvaro med min familj.

Jag önskar er alla där ute en finfin sommar !

Tack Loreen !

Min dotter på 4 år har fått en ny idol. Vi satt och tittade på reprisen av  Eurovision Song Contest  för flera veckor sedan. Hela familjen satt bänkade framför TV:n och fyraåringen snappade upp mest tror jag. Sedan dess är lillan upptagen av att vara Loreen när hon leker. Hon har nästan glömt Askungen och Törnrosa vid det här laget.

Jag är så glad och tacksam att det finns sådana förebilder som Loreen för vår dotter. Det är inte upplyftande att se många av bidragen som framförs av artister med mer eller mindre artificiella utseenden. Deras ansikten är botoxstela, kropparna är opererade med silikoninplantat och hyaluronsyra är sprutad både här och där. Det räcker absolut inte med att ha bra sångröst och talang när man ska representera sitt land framför TV-kamerorna. Särskilt inte för de kvinnliga artisterna.

Så kommer Loreen och gör sin grej med massor av röst, talang och professionalitet. Och vår dotter och alla andra döttrar har fått en ny förebild. Jag vill bara säga tack!

Äntligen!

Så kom den då äntligen - sommaren!. Just nu sitter jag på verandan med en glass i handen och datorn i mitt knä. Termometern visar på +23 grader i skuggan och ännu är det bara förmiddag. Helt underbart. Alla äppelträden blommar nu, går man in under ett av träden och lyssnar så hör man surret av alla flitiga bin, humlor och andra som jobbar för fullt för att vi ska få massor av frukt att njuta av till hösten.

Den här tiden på året blir jag alltid väldigt påmind och medveten om varför jag en gång för många år sedan flyttade 110 mil rakt söderut. Men oavsett var man bor någonstans så kan man så här års njuta av att världen blir lite vackrare omkring en.

Bilden som jag har lagt in idag är en vy från min träningsrunda. Jag har börjat träna igen efter sex år. Det känns fantastiskt bra. Det som förvånar mig mest är att tröskeln för att komma igång var så låg den här gången. Jag har gått med stavar nästan ett helt år, mest för att få lite träning för armarna också. Men själva löpträningen har jag inte funderat på. Tills jag pratade med en konsult som har hjälpt mig att utveckla mitt företag. Hon hade fått ryggont efter att ha börjat träna löpning. Vi diskuterade fördelar och nackdelar och ditt och datt om träningen medan vi jobbade med annat. På kvällen samma dag som vi pratat träning letade jag fram mina gamla joggingskor. På den vägen är det.

Nu har jag varvat stavgång med löpning i tre veckor. Än är jag ingen långdistanslöpare men jag känner av fördelarna. Min puls är lite lägre. Jag har en ärftlig tendens till högt blodtryck, nu äter jag ingen medicin och trycket är fortfarande OK. Sist men inte minst: jag är gladare och orkar mera nu.

Så jag kan bara säga att vill du komma igång med träning men inte får det att lossna riktigt så kan jag rekommendera att börja med ett par gåstavar. Gå ut på lunchen, på kvällen eller tidigt på morgonen eller när det passar dig bäst. För dagbok över dina träningspass, det är en bra hjälp för att få in regelbundna pass. Ta med en kompis, då peppar man varandra. Vinsten märks nästan på en gång för du kommer att bli gladare till sinnet när motionen blir regelbunden. Jag vill önska varmt lycka till!

Kungens liljor

Nu blommar de! Upplands rara landskapsblomma Kungsängsliljan (Fritillaria meleagris) har vecklat ut sina ljuvliga klockor. Då är sommaren på gång helt säkert. (Även om det inte känns ett dugg som sommar, snarare höststorm).

Vi fick våra liljor av en arbetskamrat till min man när vi flyttade hit till Söderbygården. Då fick de små raringarna plats i en nygrävd rabatt. Där hade de ingen lust att stanna. Nu finns de under äppelträden och nere vid komposten och där får de naturligtvis husera, bara de trivs och stannar kvar så är vi nöjda.

Vi bor i växtzon 4. Kungsängsliljan förekommer vild i mellersta och södra Europa. Jag trodde att det var blomsterkungen Linné själv som hade fört dem till Sverige. Men nu när jag har läst på lite så ser jag att redan den gode Rudbeck d.ä. har fört anteckningar om dem på 1600-talet. De föredrar låglänta, gärna lite fuktiga ängsmarker. Kungsängen vid Fyrisån söder om Uppsala är deras favoritboplats. Just nu blommar de i tusental på ängen. Har man en gång sett Kungsängsliljornas blomning på den ängen så glömmer man det inte.

Vi har några få Kungsängsliljor hos oss som kämpar mot naturens omilda förutsättningar och slår ut i mitten av maj även när det blåser ishavsvindar. De är så bedårande näpna och obändigt trotsiga att man bara måste bli glad när man ser dem. Har ni möjlighet att se dem i verkligheten ute på Kungsängen utanför Uppsala ska ni absolut göra det!

Ha en riktigt trevlig helg i detta kalla men trots allt vårliga land!

I läshörnan

Redan till jul fick jag romanen "Moderspassion" skriven av Majgull Axelsson, boken blev liggande ända tills för några dagar sedan. Jag har inte läst någonting av henne sedan tidigare men den här boken blev jag nyfiken på. Hon är fenomenalt skicklig på att skriva om hur socialt arv förs vidare och vilka förödande konsekvenser det till sist kan få. Jag har samtidigt lärt mig att "moderspassion" var en medicinsk term som användes under främst 1700- och 1800-talen för att beteckna olika tillstånd och ibland dödsorsaker som kunde drabba kvinnor, ofta i samband med moderskap. Om man släktforskar kan man ibland stöta på denna medicinska term som dagens vetenskap har gjort omodern.

Mina böcker läser jag ofta i min läshörna. I salen har vi en stor gammal stol, vackert snidad och klädd med gyllenläder. Den är så stor att jag får plats nästan som i en soffa. För att skydda stolen ligger ett lammskinn på sitsen och en värmande sjal hänger redo att svepa in sig i. Stolen står i ena hörnet med ytterväggar på båda sidor. Här är min läshörna, favorithörnet i huset. Jag kan höra bäcken brusa utanför och när det regnar, som idag, sjunger det i stupröret på utsidan.

Idag rustade jag mig med både varmt the och tänt ljus för att få bort den ruggiga känslan inombords. Man blir hurven den här våren, inte tu tal om den saken. Men boken var bra och nu har jag läst ut den efter några kvällars intensivt läsande. Känner du för att läsa bra böcker under sommaren, kanske i hängmattan eller på någon annan lämplig plats så rekommenderar jag "Moderspassion" av Axelsson.

Ha en mysig fredagskväll och en trevlig helg!

Tallriksmodellen

Min mans morfar har gjort förlagan till den här tallrikshyllan. Originalet tillverkades troligen någon gång på 40-talet för att göra tjänst i morfars och mormors kök. Sedan förde hyllan en något bortglömd tillvaro i svärmors gillestuga. Tills jag fick ögonen på den för något år sedan. Hyllan är ganska rymlig, stabilt utförd och trevligt utformad. Varför skulle man inte kunna nyproducera hyllor efter denna modell tänkte jag. När tanken var tänkt kunde jag inte släppa idén. Nu tillverkar jag tallrikshyllor efter den gamla förlagan och säljer i mitt nystartade företag. Allt görs för hand för att få bästa tänkbara kvalitet på hyllorna.

Vi satte upp en av de första hyllorna i köket och där fick några av våra gamla tallrikar ta plats. För en tid sedan skulle vi ta ner tallrikshyllan för att ge plats för andra funktioner i köket. I lillans barnrum behövdes en hylla för de sagor som blir mest lästa för tillfället. Jag har sett andra som använt tallrikshyllor som bokhyllor så vi testade idén hemma hos oss. Medan testet ägde rum insåg vi att det fanns mer plats än för bara sagoböckerna. Alla små gosedjur som far runt och ligger slängda överallt där de inte ska vara fick plats på övre hyllan. Där ryms även de högt älskade barbie-dockorna. På den nedersta hyllan får de lite större kramdjuren plats. Jättebra! Helt plötsligt går det att hålla reda på både böcker och gosedjur och dockor. Nu har vi infört stenhård rutin varje kväll innan sänggående: alla prylarna ska vara på plats i tallrikshyllan. Det bästa är att alla gillar rutinen för nu hittar man sakerna när man vill ha dem.

Just nu förbereder vi omtapetsering i dotterns rum så ni får hålla till godo med "testbilderna" från köket. När vi tog ner hyllan kom jag på att jag kunde skriva ett inlägg här om den. Idag ska jag inte stå i verkstan och slipa varken gunghästar eller hyllor. Idag väntar skrivbordsjobb med utformning av min nya webshop. Känns både gruvsamt och spännande och roligt på samma gång.

Jag önskar er alla därute en riktigt finfin vårvecka!

Min skattkista

Min kista med textila skatter i står i salen här hemma. En nästan likadan kista står i mitt föräldrahem i östra Norrbotten. Döm om min förvåning när jag klev in på Knut Knutssons Auktionskammare i Uppsala och där stod kistan. Först trodde jag att det var min morfars farmors kista, men när jag kollat årtalet och initialerna på lockets insida förstod jag att det var det inte. Men de två kistorna är förvillande lika, sannolikt målade av samme målarmästare. Naturligtvis fick kistan följa med mig hem när vi väl hade träffats, något annat hade varit otänkbart. Det kändes nästan som om kistan hittade mig och inte tvärt om.

Hur som helst, det var egentligen en annan slags skattkista som jag hade tänkt att skriva om. För några veckor sedan råkade min man se att Fredrik Lindström med programmet "Svenska dialektmysterier" hade gjort ett program om min barndoms vilda tungomål. Naturligtvis var jag tvungen att bänka mig vid TV:n. Mitt första språk är rikssvenska för det talade våra föräldrar med oss barn när vi växte upp. Men mitt andra språk är överkalix-målet, en medeltida form av det svenska språket som det talades för så där 500 år sedan. Mina morföräldrar och deras syskon talade helst den gamla formen, "bondskan". Det var deras första språk. Rikssvenskan fick de lära sig när de började skolan.

I Fredrik Lindströms välgjorda och charmiga program fick jag veta mycket om språkets historia och dess utveckling. Varför vi stavar svenskan så märkligt ibland fick sin förklaring i Fredriks program. Sättet att uttala orden i medeltidens svenska lade grunden för hur vi fortfarande stavar idag. Plötsligt förstod jag! Och plötsligt insåg jag vilken språklig skatt det är att vara flerspråkig och vilken underbar nyckel det kan vara.

Nu förstår jag att både språket och de gamla vackra möblerna är skatter värda att vårda och bevara så gott det går. Både föremålen och orden ger oss länkar till vår egen historia.