Veckans fynd !

Har ni sett? Är den inte bara alldeles underbar.............................. Porslinsbrickan från Bavaria bor hemma hos mig nu. Jag råkade av en händelse passera Röda Korsets loppis häromdagen. Där stod brickan lutad mot ett skrank i skyltfönstret. Den ropade till mig: -Se mig, här är jag ! Och jag såg. Det var förälskelse vid första ögonkastet.

Nu kan jag nästan inte bärga mig tills jag får servera kompisarna te från den underbara brickan. Några kollegor kommer förbi här på eftermiddagen för lite jobbsnack. Gissa om det blir eftermiddagste. Då åker mina blommiga tekoppar fram och kanske ett nytillverkat serveringsfat med maffiga muffins på.

Nu måste jag ta fram kameran och ta bra bilder i detta förödande dunkel som världen just nu befinner sig i. Dimmolnen hänger över trädtopparna här hos mig. Alla varor som jag fick med mig förra veckan ska in i webshopen. Vi får se hur det går att trolla med ljuset och kameran den här gången.

Ha nu en riktigt bra fredag och en trevlig helg! / Moa

Positiv energi!

När man som jag jobbar som egenföretagare och ensamföretagare kan det bli väldigt ensamt ibland. Inte så att jag inte har olika människor omkring mig i min vardag, för det har jag. Men människor som jag kan snacka jobb med, dryfta idéer med och testa nytt tänk hos, få energi av och att få dela med mig av mina egna tankar. Det saknas ibland.

Igår drog jag till en av våra vackra små kuststäder för att träffa en ev ny samarbetspartner. Vilken härlig kreativ människa med positiv energi! Jag fick massor av nya uppslag att spinna vidare på och jag hoppas att jag kunde ge henne en del användbara tankar att spinna vidare på för hennes del. Vi är nystartade småföretagare båda två och genast är det lättare att förstå när man har delvis samma erfarenheter.Vi bestämde oss för att starta upp ett samarbete och det är jag glad för och ser fram emot.

Solen sken från klarblå himmel och mitt humör var på topp när jag åkte hemåt. Då jag passerade Gimo svängde jag in till Bettans Hembageri. De gör Sveriges godaste tårtor där (så vitt jag vet). Jag köpte en Carl-Gustavs tårta att överraska min fina familj med. Det är tårtan med gul marsipan som du ser på bilden här ovanför.

Serveringsfatet som tårtan vilar på önskade sig min man i födelsedagspresent i somras. Han ville ha ett fat som passar till vår 50-tals servis i svart och gult. Jag hittade en fin, ganska kraftig gul ljusstake som ingen använder längre och ett svart udda fat från en loppis. Så här gör man serveringsfat: köp porslinslim (finns hos Pandoro m fl), ta en fin ljusstake m ganska bred manschett som fot och ett fat som passar till. Limmet lägger jag ganska rikligt på ljusstakens manschett. Sedan markerar jag mitten på fatets undersida med en vattenlöslig penna. Ljusstaken limmas fast mot fatets undersida, vänta några minuter så att limmet hinner härda. Vips har du ett nytt och snyggt serveringsfat!

Uppsala Nya Tidnings alerta inredningsbloggare har gjort ett inlägg om mina serveringsfat. Det kan du läsa genom att klicka här

Jag som inte ens kan sy........

Men nu är köksgardinen klar! Tack vare alla kreativa, händiga, inspirerande och generösa bloggare som jag har haft förmånen att upptäcka så har även jag tagit tag i min pysselådra. Jag och symaskinen har sällan kommit överens. Det gjorde vi inte riktigt denna gång heller. Men nu har jag lärt mig att gå runt problemen, tack vare att jag har haft tillgång till era lärorika och kreativa bloggar.

Min mans mormor har lämnat efter sig en skattkista av textil kvinnokraft. Vi fick glädjen att ärva en stor del av hennes efterlämnade skatter. De handvävda överlakanen med handgjorda spetsar och broderade monogram har jag beundrat men inte riktigt hittat någon bra användning för. Tills nu! Nu ska jag sy fler gardiner. Detta är mitt förstlingsverk och jag är så glad och stolt.

Jag började med att klippa till lagom längd av lakanet och sydde en kanal för gardinstången. Sömmen blev naturligtvis inte rak eftersom det var jag och min symaskin som gjorde den. Men det döljer jag bakom den breda spetsen i överkanten av gardinen. Spetsen sydde jag fast med raksöm endast i överkant. Under den sydde jag fast de fyra banden som fungerar som rynkband. Spetsen i överkanten och rynkbanden köpte jag hos den vanliga sybehörsaffären, kostade inte många kronor. Klart!

Tack alla ni där ute i bloggvärlden som bidragit med era erfarenheter och goda råd, tips och idéer. Jag hoppas att jag i min tur kan inspirera andra som inte tror att de kan sy. Nu får symaskinen stå framme här hemma hos mig i allafall. Ni vet alla hur det är att fota i motljus så det kommenterar jag inte.............

Ha en finfin dag och fortsätt att pyssla hälsar Moa

Nu blommar de!

Jo, det är faktiskt sant. Nu när de isiga höstvindarna sätter in då blommar Julrosorna. Vår lilla ros har bott här långt innan vi flyttade hit, jag har ingen aning om hur gammal den är. Men gissa om jag blev glad när jag upptäckte den! Det är en gammal sort som blommar på hösten ända tills snötäcket bäddar in den för vintervila. Varje höst är det ett lika kärt återseende när de små vita blommorna plötsligt är där.

De senast två åren har den plågats av någon form av svamp-sjukdom. Det blir svarta runda fläckar på bladen. Pionerna smittades först, sedan kom fläckarna på Julrosen. Nu är Pionerna fläckfria och friska igen. Jag hoppas att samma sjukdomsförlopp följer för Julrosen. Är det någon där ute som vet vilken sjukdom det är och vad som är bäst att göra? Jag är väldigt tacksam för goda råd. Alla blir glada när de får syn på den lilla kämpen där som blommar när allt annat går till vintervila. Så vi vill ju gärna ha den kvar, frisk och fin.

Varma hälsningar i höstrusket från Moa

Mykorrhizaguld

Här i norra Uppland har vi haft kalasfint väder hela helgen. Igår tog vi chansen att plocka de sista svamparna för säsongen. Vi hittade massor med vanliga gula kantareller och trattkantareller. Det blir härligt att plocka fram ur frysen till vinterns soppor och grytor. Passa gärna på att plocka lite blå enbär och lingon eller tranbär när du ändå är ute i skogen.

Till middagen gjorde jag en snabb variant av renskavsgryta. Här kommer enkelt recept: Jag fräste svampen i smör, lade den på ett fat när den var klar. I med en hackad gul lök som fick bli lite mjuk på svag värme i stekpannan och sedan upp med löken på svampfatet. Ner med den frysta renskaven som brynes i olja på ganska god värme, tillsätt nymald svartpeppar och lite salt, ev några nyplockade blå enbär som stöts och blandas i renskaven. Vänd ner svampen och löken, häll på önskad mängd av grädde, sänk värmen och låt småputtra några minuter. Om du har möjlighet så plocka två nävar lingon eller tranbär när du plockar svampen. Bären strör du ovanpå renskaven minuten innan den serveras. Rör inte om! De syrliga bären ger en härlig smakbrytning till viltsmaken och gräddens "rondör". Gillar du inte renskav så går det lika bra med älg, hjort eller annat kött skuret i tunna skivor. Serveras helst till potatismos eller risotto.

Smaklig spis! / Moa

Gården på kartan

Gården som vi bor på är ganska gammal. Jag och min man flyttade hit 2006. Vi har ingen anknytning till gården, ingen släktgård el dylikt. Vi såg det vackra landskapet, närheten till kommunikationer trots läget ute på landsbygden, vi såg de väl underhållna uthusen och den fina mangårdsbyggnaden som hade mycket potential. Så vi slog till och köpte den avstyckade gården.

När vi väl var på plats och hade startat renoveringen av bostadshuset blev vi mer och mer nyfikna på människorna som hade byggt de olika husen. Hur gammal var gården? Hur hade det sett ut här tidigare osv. Min man letade på lantmäteriets hemsida efter gamla kartor. Lantmäteriet har en hel skattgömma av kartor som numera finns att hämta på internet. Gissa om vi blev glatt överraskade av vad vi hittade! Vår gård är gammal, mycket gammal. Vi hittade kartor ända tillbaka till 1600-talet där gården finns med. Den vackraste kartan är ritad av lantmätare Jacob Braun och upprättad 1710. Idag finns det många fastigheter i vår by, men 1710 fanns det bara två gårdar och en kvarn.

Braun namngav gårdarna på kartan. Granngården fick heta Norribyn och den gård som nu är vår fick heta Söderbyn. Mitt emellan gårdarna låg en skvaltkvarn. Det fanns inget vedertaget namn på vår gård när vi flyttade hit, inget namn som Posten har i sitt adressregister. Så vi valde att ge gården ett eget namn. Då utgick vi från lantmätare Brauns karta och numera kallar vi vår gård för Söderbygården.

Nu vet du varifrån namnet på min blogg kommer. Vi trivs så bra här, vi har hittat hem nu. Den här gården har blivit "min plats på jorden". Jag hoppas att vi stannar här länge och att livet fortsätter att vara så positivt som det har varit sedan vi flyttade hit.

Jag har fotat en del av kartan från 1710 där man ser vår gård och delar av den då lilla byn. Visst är kartan vacker! Jag och min man tyckte att den var så fin att vi har kopierat den och några andra kartor från 1800-talet. Sedan har vi ramat in dem och hängt upp dem på en av väggarna här hemma hos oss.

Om du själv bor på en gammal gård som du vill veta mer om rekommenderar jag att gå in på Lantmäteriets hemsida och leta i deras arkiv. Du kanske också blir glatt överraskad av vad du finner!

Hör gärna av dig och berätta om du har hittat egna intressanta kartor hälsar
Moa

Välkommen!

Efter en del vedermödor kan jag äntligen lägga in texten på mitt livs första blogg. Jag ser fram emot att få upptäcka en ny värld, den som många kallar "bloglandia". Min förhoppning är att jag ska kunna dela med mig av stort och smått, inspiration och engagemang och naturligtvis livet här och nu.

Jag hoppas att du som läser har haft en bra dag och att du kommer att titta in här igen. Nu tackar jag för visat intresse och önskar en trevlig kväll!

Moa